Vad är LDL?
LDL står för low-density lipoprotein och är en partikel som transporterar kolesterol från levern ut till kroppens celler. Eftersom kolesterol behövs bland annat för cellmembran, hormoner och gallsyror är denna transport en normal och nödvändig del av kroppens ämnesomsättning.
Problemet uppstår när det finns för mycket LDL i blodet under lång tid. LDL-partiklar kan då ta sig in i kärlväggen, där de modifieras och tas upp av immunceller. Detta bidrar till bildandet av aterosklerotiska plack. Med tiden kan placken förtränga blodkärlen. Om ett plack brister kan en blodpropp bildas och helt blockera blodflödet, vilket kan leda till hjärtinfarkt eller stroke.
Sambandet mellan LDL och åderförfettning är ett av de bäst dokumenterade sambanden inom medicinen. Genetiska studier, observationsstudier och mer än 30 randomiserade behandlingsstudier pekar i samma riktning: lägre LDL innebär lägre risk. Ju längre tid LDL hålls lågt, desto större blir den samlade effekten. Inom de nivåer som kan uppnås med behandling finns ingen tydlig nedre gräns där nyttan upphör.
Normalvärden
LDL-kolesterol anges i mmol/L och beräknas ofta utifrån totalkolesterol, HDL-kolesterol och triglycerider med hjälp av Friedewalds formel. När triglyceriderna är höga blir denna beräkning mindre tillförlitlig. Då kan direkt LDL-mätning eller ApoB vara ett bättre alternativ.
För en person utan andra kända riskfaktorer kan nivåerna ungefär beskrivas så här:
- Under 3,0 mmol/L: önskvärt.
- 3,0–4,9 mmol/L: förhöjt.
- 5,0 mmol/L eller högre: kraftigt förhöjt. Familjär hyperkolesterolemi bör då övervägas.
Det är viktigt att komma ihåg att gränsen på 3,0 mmol/L som ”önskvärd” avser personer med låg risk. Det svenska genomsnittet ligger omkring 3,5 mmol/L, vilket innebär att ett sådant värde är vanligt men inte nödvändigtvis optimalt.
I samhällen där den västerländska kosten inte dominerar ligger LDL-nivåerna ofta omkring 1,5–2,0 mmol/L, samtidigt som förekomsten av hjärt-kärlsjukdom är mycket låg.
Målvärden per riskgrupp
LDL-målet bestäms utifrån den totala hjärt-kärlrisken. Enligt ESC/EAS-riktlinjerna från 2019 används bland annat SCORE2, som tar hänsyn till faktorer som ålder, kön, rökning, blodtryck och kolesterol. Dessutom finns sjukdomar och tillstånd som i sig innebär en högre risknivå.
Låg risk: För en ung och frisk person med låg SCORE2-risk är målet LDL under 3,0 mmol/L.
Måttlig risk: Vid måttlig risk, exempelvis hos en medelålders person med enstaka riskfaktorer, är målet LDL under 2,6 mmol/L.
Hög risk: Vid hög risk, exempelvis vid en kraftigt förhöjd enskild riskfaktor, familjär hyperkolesterolemi, diabetes utan organskada eller måttlig njursjukdom, är målet LDL under 1,8 mmol/L. Dessutom bör LDL sänkas med minst 50 procent från utgångsvärdet.
Mycket hög risk: Personer som exempelvis har haft hjärtinfarkt, stroke eller kärlkramp, har diabetes med organskada eller kraftigt nedsatt njurfunktion tillhör gruppen med mycket hög risk. Här är LDL-målet under 1,4 mmol/L och minst 50 procents sänkning från utgångsvärdet rekommenderas.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer och svenska läkemedelskommittéer följer i huvudsak samma riskindelning. Kravet på minst 50 procents sänkning innebär exempelvis att en person med ett ursprungligt LDL på 4,0 mmol/L och hög risk bör nå under 1,8 mmol/L. Det räcker alltså inte att bara sänka värdet till omkring 2,0 mmol/L.
Varför räcker det inte att ligga ”normalt”?
LDL-risk handlar både om hur högt värdet är och hur länge exponeringen pågår.
En 30-åring med LDL på 3,5 mmol/L har kanske bara varit exponerad för denna nivå under några år. En 60-åring med samma LDL-värde har däremot haft motsvarande exponering under flera decennier och kan dessutom ha andra riskfaktorer. Samma laboratorievärde kan därför innebära olika saker beroende på personens ålder och övriga riskprofil.
Det är en av anledningarna till att riskkalkylatorer som SCORE2 används och att LDL bör bedömas tillsammans med exempelvis blodtryck, blodsocker, rökning, ålder och ärftlighet.
Två andra blodfettmått kan ge ytterligare information.
ApoB anger antalet kolesterolbärande lipoproteinpartiklar och kan ge en mer komplett bild av risken i situationer där LDL-kolesterol inte fångar hela bilden, exempelvis vid förhöjda triglycerider.
Lipoprotein(a), eller Lp(a), är en ärftlig LDL-liknande partikel som i liten utsträckning påverkas av kost och livsstil. Lp(a) bör därför mätas åtminstone en gång under livet.
Vad sänker LDL?
Kost. Ett sätt att sänka LDL är att byta ut mättade fetter, exempelvis från smör, fett kött, ost och kokosfett, mot omättade fetter från bland annat rapsolja, olivolja, nötter och fet fisk. Detta kan sänka LDL med omkring 5–10 procent.
Lösliga fibrer från exempelvis havre, korn, baljväxter och frukt binder gallsyror i tarmen och kan bidra till ytterligare några procents sänkning. Växtsteroler i berikade produkter kan vid ett intag på omkring 2 gram per dag sänka LDL med cirka 7–10 procent.
Sammantaget kan en konsekvent kostomläggning ge en LDL-sänkning på omkring 10–20 procent. För större sänkningar krävs ofta läkemedelsbehandling.
Vikt, motion och rökstopp. Viktnedgång vid övervikt, regelbunden fysisk aktivitet och rökstopp har ofta en relativt måttlig direkt effekt på LDL. Däremot kan de ha stor betydelse för den totala hjärt-kärlrisken.
Läkemedel. Det finns flera läkemedelsgrupper som kan sänka LDL. De verkar bland annat genom att minska leverns produktion av kolesterol eller genom att öka leverns upptag av LDL från blodet.
Beroende på läkemedel och kombination kan LDL sänkas med omkring 30–85 procent. Effekten på risken för hjärtinfarkt och stroke är dokumenterad i stora kliniska studier. Vilken behandling som är lämplig, och om läkemedel över huvud taget behövs, avgörs individuellt utifrån den samlade risknivån och vilket LDL-mål som gäller.
Vanliga frågor
Vad är ett bra LDL-värde?
Det beror på din samlade risk. För personer med låg risk är ett LDL under 3,0 mmol/L önskvärt. Vid hög risk är målet under 1,8 mmol/L och vid mycket hög risk, exempelvis efter en tidigare hjärt-kärlhändelse, under 1,4 mmol/L.
Kan LDL bli för lågt?
Inte inom de nivåer som normalt uppnås med behandling. Studier där LDL har sänkts till omkring 0,5 mmol/L har inte visat någon ökad risk, och nyfödda har naturligt LDL-nivåer omkring 1,0 mmol/L.
Mitt LDL är 5,2. Är det farligt?
Ett LDL på 5,2 mmol/L är kraftigt förhöjt och bör utredas. När LDL överstiger 5,0 mmol/L hos en vuxen utan annan tydlig förklaring bör en ärftlig orsak, exempelvis familjär hyperkolesterolemi, övervägas. Misstanken blir särskilt relevant om det finns hjärt-kärlsjukdom i släkten i relativt ung ålder.
Måste jag fasta före provet?
Nej. Icke-fastande blodprov är numera standard för blodfettsmätning. Om triglyceriderna är över 5 mmol/L kan ett fastande prov däremot behövas för att LDL ska kunna beräknas korrekt.
Referenser
- Mach F, Baigent C, Catapano AL, et al. 2019 ESC/EAS Guidelines for the management of dyslipidaemias. Eur Heart J 2020;41:111–188.
- Ference BA, Ginsberg HN, Graham I, et al. Low-density lipoproteins cause atherosclerotic cardiovascular disease: evidence from genetic, epidemiologic, and clinical studies. Eur Heart J 2017;38:2459–2472.
- Cholesterol Treatment Trialists' Collaboration. Efficacy and safety of more intensive lowering of LDL cholesterol: a meta-analysis of data from 170 000 participants in 26 randomised trials. Lancet 2010;376:1670–1681.
- SCORE2 working group and ESC Cardiovascular risk collaboration. SCORE2 risk prediction algorithms. Eur Heart J 2021;42:2439–2454.
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård.
- 1177 Vårdguiden. Blodfetter.
Texten är allmän hälsoinformation och ersätter inte en individuell medicinsk bedömning. Ändra eller avsluta aldrig en pågående behandling utan att först tala med din läkare. Vill du läsa mer om hur vi arbetar med medicinskt innehåll? Frågor eller synpunkter: info@kolesterolkliniken.se.